Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargen, räven och apan - Örnen och räven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Men jag tror att du, räv, ändå är en tjuv, fast
du nekar så fint."
En skälm är alltid en skälm, även om han någon
gång blir orättvist anklagad.
ÖRNEN OCH RÄVEN
En örn och en räv hade ingått fostbrödralag och
flyttat i närheten av varandra för att få vara så
mycket som möjligt tillsammans. Men en dag när
räven var ute och strövade, fick örnen se att han hade
en massa ungar i sin lya. Örnen, som just var ute och
letade efter mat åt sina egna ungar, tog rävungarne i
sina klor och bar dem hem till sitt bo, där de snart
voro uppätna. När räven kom hem och såg vad som
skett, harmades han djupt både över förlusten av
ungarne och över örnens svek, som han icke kunde
hämnas. Ty örnen var ju oåtkomlig däruppe i sitt näste.
Men straffets dag kom fortare än han väntat. En tid
efteråt rövade örnen ett stycke kött, som låg över en
eld för att stekas. Ett par glödande kol råkade följa
med köttstycket till boet, utan att örnen märkte det.
Boet tog eld och brann upp, varvid alla örnungarne
ramlade ned på marken. Strax rusade räven fram och
åt upp dem, och så vart örnens svek till fördärv för
honom själv.
Aisopos’ fabler. 7 Q7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
