Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myggan och lejonet - Råttan och grodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klösa sönder sig självt. Till sist ledsnade det därpå och
gav upp striden. Myggan hade alltså segrat över
lejonet. Utom sig av stolthet trumpetade hon ännu värre
än förut och flög bort, under avsjungande av en
segersång. Men mitt under sången fastnade hon i ett
spindelnät och kunde icke komma loss utan vart uppäten
av spindeln. "O ve", sade hon när hon såg sin sista
stund kommen, "att jag som har besegrat den största,
farligaste fiende skall falla offer för ett sådant litet
kräk till djur som spindeln!"
Yvs ej över segern, även om den är stor!
RÅTTAN OCH GRODAN
En råtta och en groda hade ingått fostbrödralag.
Men det hade skett i en olycklig stund. Grodan
hade nämligen fallit på den förflugna idén att binda
fast sin fot vid råttans fot, så att de aldrig skulle kunna
bli skilda från varandra. Så länge de gingo omkring
och sökte sig föda på fasta landet, gick allt ganska bra.
Men så kommo de till stranden av en pöl, som grodan
nödvändigt ville ner i. Råttan stretade emot av alla
krafter, ty hon kunde ej tåla vatten, men grodan drog
henne oemotståndligt med sig ner i pölen, där hon
hoppade och plaskade och ropade: "brekekekex, koax,
koax" av bara glädje. Men den stackars råttan, som
icke kunde simma, kom under vattnet och kvävdes.
Hon hängde emellertid alltjämt fast vid grodans fot,
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
