Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejonet och musen - Vargarne, fåren och hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONET OCH MUSEN
Medan ett lejon låg och sov, råkade en liten mus
springa över dess nos och väcka det. Lejonet vart
förtörnat, tog fatt i musen och tänkte äta upp den.
Men musen bad: "Ät icke upp mig, utan släpp mig lös,
så kanske jag en gång kan göra dig en återtjänst."
"Jo, det skulle jag just vilja se", sade lejonet, "vad
tjänst en sådan som du kan göra mig! Men löpa kan
du få i alla fall."
Kort efter råkade lejonet i en fälla och vart
tillfångataget av några män, som bundo det vid ett träd, medan
de gingo hem och hämtade vapen att döda det med.
Lejonet trodde att dess sista stund var kommen. Men
musen hade hört dess stönande och skyndade strax
till hjälp. I ett nu hade den gnagt sönder repet och
lejonet var fritt. "Ser du", sade musen, "du skrattade
åt mig, när jag lovade hjälpa dig. Men nu ser du, att
också en mus kan visa tacksamhet mot ett lejon."
Förakta ej de ringa och fattiga! Utan dem skulle
t. o. m. de stora ofta vara hjälplösa.
VARGARNE, FÅREN OCH HUNDARNE
Vargarne gingo jämt och samt och lurade på fåren
men kunde icke komma åt dem för hundarnes
skull. Till sist beslöto de att skaffa bort hundarne
medels list. De skickade därför sändebud till fåren och
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
