Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den självkäre vargen - Hunden, tuppen och räven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får umgälla din! Ty bland vargarne gäller du som
ett stort lejon. Men bland lejonen kommer du att
anses för en ringa varg."
Den som lyckas med det lätta skall ej därför tro att
han kan lyckas med det svåra.
HUNDEN, TUPPEN OCH RÄVEN
En hund och en tupp hade slagit följe och dragit ut
på vandring tillsammans. Då kvällen kom, flög
tuppen opp och satte sig i ett träd för att övernatta,
men hunden kröp in under en av trädets rötter, där
det fanns en ihålighet passande till liggplats. När det
blev morgon, gol tuppen som vanligt. Detta hörde en
räv och tänkte: "Å, det finns en tupp här i skogen!
Det skall det bli gott att kalasa på." Alltså gick han
fram till trädet och hälsade på tuppen och bad denne
komma ner. Ty han kände ett sådant behov, sade han,
att omfamna och tacka en varelse som gol så vackert.
Tuppen svarade att det var ju mycket bra, men först
måste räven väcka dörrvaktaren som sov där nere
under trädroten. Innan denne öppnat dörren, kunde
tuppen ej komma ner. Ja, räven till att krafsa och gläfsa
utanför hundens lya. Strax vaknade hunden och
störtade ut och bet räven, så att han aldrig åt vare sig
tuppstek eller något annat hädanefter.
När man färdas där bovar bo, bör man skaffa sig
pålitligt sällskap.
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
