Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan och den supige mannen - Åsnan och knähunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och icke alls visste till sig, släpade hon honom till ett
gravvalv och stängde in honom där. När hon antog
att han hunnit nyktra till, gick hon dit igen och
klappade på dörren. "Vem klappar?" frågade mannen.
"Jag är den", svarade kvinnan med gravlik stämma,
"som kommer med mat till de döda i underjorden."
"Å", genmälde mannen, "jag bryr mig icke alls om
någon mat. Men kan du icke skaffa mig något starkt
att dricka?"
En riktig drinkare är svår att rädda.
ÄSNAN OCH KNÄHUNDEN
Det var en gång en man som hade en knähund och
en åsna. Åsnan brydde han sig icke om, men med
hunden kelade han ständigt. Denne fick sitta hos
honom vid måltiderna och smaka på alla rätterna, och när
husbonden var borta på middag, tog han alltid med sig
en läckerbit för att giva hunden, vilken hoppade upp
på honom och fägnade honom och viftade på svansen,
så fort han kom hem. Åsnan såg det där och kände
stark avund mot hunden. Varför skulle icke jag kunna
göra på samma sätt, tänkte hon, så får jag också något
gott. Strax sprang hon fram till husbonden och
började hoppa och krumbukta och göra sig till på alla
sätt. Men klumpig som hon var, ville det sig icke
bättre än att hon kom att sparka till husbonden, så att
denne nästan ramlade i backen. Ond och förargad
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
