Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det älskvärda och det icke älskvärda Petersburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och oförmärkt. Med honom följer snart större delen af skaran, och till
slut återstår blott ett par personer, hvilka med alla tecken till fruktan
besvara de oskyldiga frågorna.
Förklaringen till det störda nöjet är mycket enkel. Man tror, att
polisen anställer någon slags razzia, och tecknet härtill är »protokollet», ty
att man för det mycket fruktade protokollet, kunna alla genast se.
Det lägre folkets uppfattning om höga herrar är säregen. Vill man
injaga respekt — och hvem vill ej det — duger det ej att visa sig
undfallande, utan man skall uppträda säkert. Har man något skrifvet att
uppvisa för polis, poster eller museivaktare, banar detta vägen mycket
lättare än mutor. Vare det sagdt först som sist: mutor behöfver
främlingen aldrig anlita för att han skall vinna sitt mål, så framt det ej gäller
affärer. Man visar sig alltid förekommande vare sig önskan uppställes
att få se museerna kanske på tider, då dessa officiellt äro stängda eller
det gäller att få följa med polisen på en af dess razzior.
Räcker man upp sitt pass, har detta en magisk verkan. Främlingen
har långt större friheter i Petersburg än den infödde stadsbon själf.
Men man bör ej visa sig ödmjuk och bönfallande, ty detta är en
egenskap, hvilken föga uppskattas. Sparkar man upp dörren, ryter åt
schweitzaren — dörrvaktaren — och förebrår honom, att han ej passar
på ens egen höga person, får mannen respekt för en och gör allt för att
vara till behag. Går man åter in, lyfter höfligt på hatten och framsäger
sin fråga, möter man en hög herre, som ger knapphändiga svar i
öfverlägsen ton. På en hvars individualitet beror således huru man vill bli
bemött.
Drickspengarna — som alltid böra vara rikliga, om man vill bibehålla
allas aktning — utdelas med samma grandezza och förakt. Då stiga de
i värde för den, som emottar dem, och hvarför skulle man inte vilja
bereda honom den lilla glädjen?
Denna slaviska uppfattning kan sträcka sig ganska långt upp i
graderna. Den infödde petersburgaren är för mycket västerländsk af sig för
att ej själf begagna medlet och han imponeras ej däraf, men det slår rätt
användt an till och med på så högt stående personer som kaukasiska
furstar.
Det är en soaré hos en af »the upper ten», och där befinner sig bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
