Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det älskvärda och det icke älskvärda Petersburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af hans gamla krigskamrater, som delat lifsfaror, strapatser och obehag
under fälttåget, var det endast ett fåtal, hvilka vågade nalkas hans bår,
och för att erkänna sanningen var det också de duktigaste af dem, som
kommo.
En mycket bemärkt kårchef vågade ej utsätta sig för risken af tsarens
missnöje, men ville ej häller underlåta att taga afsked af sin forne
förman. Han kompromissade med sig själf och löste frågan så att han stod
vid ingången till kyrkan, då kistan bars ut, men då denna placerats på
likvagnen, försvann han i lycklig okunnighet om att vara observerad.
Många äro dessa karriärister, som påträffas vid hofvet, armén, flottan,
ämbetsverken, ja kontoren. De kunna vara behagliga ända till öfverdrift,
men de kunna vara minst lika obehagliga när de ostentativt vända
ryggen åt dem, hvilka ej lysa i nådens strålande solsken.
Om dessa parasiter utveckla energi, så finnes det andra, hvilka rent af
skryta öfver, att de sakna denna egenskap.
Man kan kalla dem »dekadansintelligenser».
Med ett matt leende förklara de, att de inte göra anspråk på
handlingskraft. Deras nerver tillåta dem ej att göra detta. Samtidigt framhålla de
i oförtäckta ordalag, att deras intelligens står på den högsta nivå och att
med den finnes intet fel, snarare är den för skarp för omgifningen.
De ha sitt särskilda manér. Rörelserna äro slappa, litet slingrande.
Fingrarna röra sig nervöst och affekteradt, och de inta alltid en »pose»,
beräknad att ådraga dem allmänhetens uppmärksamhet, och det gör den,
ehuru antagligen sällan efter den måttstock dessa herrar tänkt sig.
Rösten är diskret, lågmäld, mjuk. Man insveper sin omgifning i
tonfall, mjuka som bomull och uppbygger honom med snilleprodukter,
hämtade ur hjärnkammarförrådet, men ej alltid af originell natur, ty den
talande skyr ej att stjäla sina visdomsord från filosofer, författare eller
andra, mer skapande förmågor.
Hans klädsel är ovårdad, ty han vill framhålla, att hans själslif är till
den grad utveckladt, att han glömmer det materiella. Och dock finnes
det ingen så beräknande som han. Hvarje gest är utstuderad, hvarje
fras på förhand uttänkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
