Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fastmer för kyrkans betjäning, hvilken annekterat desamma, men dock
beredde plats, om man bad om dylik.
Lutadt mot väggen stod kistlocket. På detsamma hade man fastspikat
den aflidnes hvita fältmössa med dess röda kulle samt värjan. Han hade
nämligen varit generaladjutant hos Hans Maj:t käjsaren. Framför denna
vemodiga relik stod en gammal, i trasor klädd soldat, som syntes
andaktsfullt betrakta symbolerna af fordomtima makt. I det luggslitna
knapphålet bar han Georgskorsets band. Ett par steg därifrån stod en ung
soldat lutad mot väggen. Hans uniform var sliten, och då man
betraktade honom närmare, såg man, att han gick på ett träben.
Ett sorgligt minne från kriget.
Utanför kyrkodörren men innanför staketet väntade det eleganta
Petersburg. Chevalier- och hästgardister, grenadjärer i sina höga plåtmössor,
ulaner, gardesinfanterister, flottister. De pratade och underhöllo sig med
hvarandra. Då och då smet någon af dem in i kyrkan.
Klockan led fram emot två. Man hade utdelat nattvarden, och detta
drog väl också ut ceremonierna. Nu kom det ögonblick, då locket skulle
läggas på.
Tvenne af presterna närmade sig kistan, och en af dem höll ett
gripande tal till den döde. Det låg lif och rörelse i hvad han sade, hvilket
utgjorde en skarp kontrast till de förutvarande stela ceremonierna.
När han slutat, lutade han sig ned och kysste den gulbleka pannan
på den döde, hvarpå han steg ned för att lämna plats åt familjen. Denna
tog ett gripande afsked af fadern och maken, hvarvid de kysste hans
ansikte och händer.
Plötsligen trädde en muschik upp. Det var den aflidnes liftjänare.
Han kastade sig handlöst öfver liket, och en ström af passionerade ord
flöt ur hans mun, under det att tårarna strömmade från hans ögon.
»Batjuska, far lille, lämna mig inte, lämna mig inte!» utbrast han vildt
och passioneradt, tills man med mildt våld förde honom därifrån.
Sedan kom turen till vänner och bekanta. Prästerna hade dock
dessförinnan lagt den heliga bindeln, petrachil, öfver den dödes panna, och
det var denna bindel, man kysste.
Liket jordades i Alexander Newskijklostret. Gatorna mellan
Uppenbarelsekatedralen och klosterkyrkogården voro öfverfyllda af trupper och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
