Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig den nödvändiga terrängkännedomen. Förklaring har man fått, om
den än ej tillfredsställer ens anspråk.
Rumsafgiften är den minsta utgiften. Allt betalas extra till och med passet.
Polisförordningen föreskrifver, att hotellet skall öfverlämna passet, och det är
det första rumsvaktmästaren begär, innan man hunnit installera sig. Det
är en tvångsåtgärd, och den får man betala för. Polisen tar 40 kopek för
sitt besvär, hotellet en rubel för att man bär den ned till portiern. Man
skall aldrig taga något extra, om man är klok, ty detta är vägen till ruin.
Uppassningen är riklig. Att vårda ens person utses en kammarjungfru,
en rumskypare med biträde och en muschik. Men därtill komma portier,
kommissionärer, två eller flera dörröppnare, rockvaktmästare, bokhållare,
istvoschikropare, ja, ho kan komma ihåg hela staben! Mången ser man
inte förrän i afskedets ögonblick. Då fylles vestibulen och trappan ända
upp till vinden af en bugande skara, hvars framsträckta hand ej kan
tryckas med mindre än en rubel.
Vid ett dylikt tillfälle bör man ej blott ha pengar utan framför allt
sinnesnärvaro. Ett vanligt knep är att stanna och samtala med de nya
ansikten man möter. Man tackar dem af allt hjärta för allt hvad de
gjort, för att de bevarat ens dyrbara lif, för deras omsorger. Några ha
mage nog att stanna, andra skynda bort utan sin rubel, men inte äro de
så värst många.
På samtliga hotell finnes en privatutgång. Det ges med förhållandena
obekanta personer, som smita den vägen i den lyckliga tro, att han skall
komma från med drickspengar till endast dem, som bevisat honom sanna
vänskapstjänster. Ett oerhördt misstag.
Alla känna i luften, då afskedets timma är inne, och då underrättas
personalen från vinden till septic tanks. Poster utställas, och så snart
den olycklige nalkas ges allarm. Detta sker genom våningstelefoner,
genom pojkar, som springa 10 gånger så fort vid ett dylikt tillfälle än
de göra då de skola gå ett ärende. Nu samlas alla. Går man ut privatvägen,
möter man skaran på gatan och då är det bara så mycket mer genant.
Till hotellens själfförsvar må dock sägas, att deras yttre icke bedrager.
Det är vanligen oansenligt och liknar mest ett privathus. Framför en
del finnes ej ens den podjäst (skärmtak), som är obligatorisk för ett något
så när hyggligt hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
