Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att illustrera påståendet lade hon pennspetsen mot papperet.
Pennan var orörlig.
»Se själfva!» utbrast hon triumferande.
Precis tio minuter därefter fortsatte pennan. Hon kontrollerade tiden
på klockan.
»Din fader är här och gläder sig öfver, att hans son kommer ihåg
honom», upplyste hon. Därpå följde en predikan, som åhördes mycket
andäktigt.
Vid nästa paus bad berättaren att få en kompletterad beskrifning öfver
sin fars utseende.
»Du skulle ej känna igen honom nu», svarades.
»Hans utseende är förändradt, och han är åter ung.»
Detta diplomatiska yttrande bemöttes med den upplysning, att
främlingen mycket väl mindes sin far som ung. Men anden kunde väl
åtminstone redogöra för hvilket yrke hans far haft i lifstiden?
Om en bomb exploderat, hade den ej kunnat åstadkomma större effekt.
Mediet kastade indigneradt pennan från sig och reste sig.
»Jag är inte van att bli kontrollerad, och denna misstro från en
främling är förolämpande för mig!» utbrast hon med gäll röst.
Den älskvärda värdinnan trädde emellan, men den uppretade spiritisten
tog inte skäl.
I sanning trefligt!
Damerna följde hennes aftåg ut i matsalen. Hvad som där skedde
tillhör ej historien, men hon återkom tämligen blidkad en halftimme senare.
Det sista molnet skingrades, då den förorättande upplyste om, att han
icke varit nog förmäten att vilja kontrollera henne men väl den
närvarande anden, ty det gafs ju onda sådana, som roade sig med att gäckas
med mänskligheten.
Och sedan kom idel komplimanger honom tillgodo från det osynligas värld.
Inbillar man sig, att dessa spiritistiska seancer äro enastående
företeelser i den ryska hufvudstaden, tar man fel. De bevisa, om ej annat,
att man vid Newas stränder är mycket emottaglig för alla slags andliga
strömningar, och ha dessa väl en gång tagit fast fot därstädes, hålla de
sig kvar med seg energi, med traditionens makt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
