- Project Runeberg -  S:t Petersburg /
456

(1909) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Alla nöjen äro bannlysta. De stora nöjesetablissementen äro stängda
under många dagar, och Petersburg hvilar, tar sig en välbehöflig tupplur efter
föregående veckors ansträngningar.

Den, som kommer till Petersburg en påsk, får se en stad, hvilken synes
dö af ledsnad. Man lägger band på sig och fordrar, att främlingen skall
göra detsamma, och tråkigt har man tillräckligt. Endast djup okunnighet
om ryska förhållanden har kunnat narra den resande dit: han skall redan
efter de första timmarna ha ångrat, att han någonsin satt sin fot i tsar
Peters hufvudstad så länge påsken varar.

Den är dödande tråkig. Alla människor se ut som likbjudare. Man
upptäcker endast ett fåtal, som vågar visa sig glada — om man
undantar vodkabeundrarne — och de flesta stänga sig inne. Öfverallt stängda
butiker! Svarta luckor eller persienner täcka de stora fönstren, där man
förut sett lif och rörelse, allt synes vara utdödt.

Man lefver under ledsnadens tecken.

Kyrkklockorna tyckas vara de enda, som ännu ha lifvet i behåll, men
de tala så mycket oftare och så mycket kraftigare med sina malmstämmor.

Vida omkring bäras tonernas vågor, för den troende täljande om
Frälsarens död och uppståndelse. Man korsar sig andäktigt och återfaller i
sitt kyrkliga nirvâna.

Med några sekunders mellanrum höras enstaka klämtningar från
Isakskyrkan. Därpå faller den ena klockan efter den andra in i konserten,
än med hög diskant, än med djup bas. Det är ett klockspel af singuljär
beskaffenhet, i hvilken den ena klockan söker öfverbjuda den andra. För
örat låter det som ett kaos af ljud, och man har svårt att vänja sig vid
detta.

Plötsligen tystna de djupa tonerna, och endast diskanten fortsätter men
med ökad intensitet. De segrande klockorna tyckas jubla och dansa
omkring: »nu är det vår tur, vår tur, och vi sjunga bäst.»

»Skrattar bäst, som skrattar sist», infalla bastonerna, och
diskantklockorna sluta, förvånade öfver att deras antagonister våga falla in.

Så går det omväxlande en stund, hvarpå grafvens tystnad inträder för
att med oregelbundna mellanrum ånyo brytas af klockspelet.

Alltid börjar man med de enstaka tonerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:58:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aistpet/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free