- Project Runeberg -  S:t Petersburg /
474

(1909) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett ögonblick kännes det kusligt, ty man kan ju inte veta hvad slags
folk, som dväljes där nere.

Vid vårt inträde stirra glåmiga ansikten oss till mötes, och några
glåpord fällas, hvilka Sascha besvarar flytande. Han tillägger, att han
kommer med gäster, som antagligen skola bjuda på traktering.

Saschas löfte måste infrias, och vi lätta vår
börs på några rubel, hvilket tillmötesgående
emottages med acklamation, ja, dagen till ära
sätter värden i gång den gamla, skrällande
grammofonen borta i hörnet.

Vi se dörren till rummet bredvid stå öppen.
Det är familjens bostad, och där hänger en
brinnande lampa under ikonen, ty påsken nalkas.

Värden är en groflemmad karl med
uppkaflade ärmar. Han serverar själf med biträde
af sin 12-åriga dotter. På disken stå gurkor,
ett fat med kål, smör, bröd, fisk och kallskuret.

Gästerna utgöras af arbetare och ett par
soldater. Dessa ha rest sig upp och hälsa med
ställningssteg, då vi träda in. Midt i den
larmande hopen bibehålla de något reserveradt
militäriskt och resonnera lugnt med de andra och
hvarandra.

Skorstensfäjare.
Skorstensfäjare.


Vid ett par af borden har man kvinnligt
sällskap och icke af det vackraste slaget. Då och då uppge de gälla
skratt eller skrik, då männen karessera dem, men glömma inte att tömma
sina vodkaglas.

»Hvad du är snål!» utbrister den ena till den unge arbetaren, som
sitter bredvid. »Bjud mig på ännu en gurka och en liten korf, en
mycket liten korf, om du så vill.»

Mannen ropar på värden, som skyndar efter det begärda, och kvinnan
kysser sin tillbedjare på kinden till tack. Därpå kastar hon sig öfver
maten och fråssar, fråssar djuriskt, borrande de spetsiga tänderna i frukten,
så att saften rinner i mungiporna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 2 08:14:45 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aistpet/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free