Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora, håriga näfvar hvila på bordskifvan och trefva omkring liksom ville
de ha något att gripa omkring. Det ligger något ormlikt i deras rörelser,
något som väcker instinktmässig afsky.
Där borta sitter två bröder. Båda ha genomgått elementarläroverk,
men så började de att slå sig på handel. Lurade bönder. Inkomsten
var inte stor, men säker. Här var deras operationsfält.
»Men ni själf då, Alexander Alexandrowitsch», fråga vi.
»Jag har vaiit soldat», upplyser han, »har varit vid Semjenoffgardet
och höll på att bli sergeant. Men så söp jag mig full några gånger, och så
var det farväl med det nöjet.
Sedan blef jag arbetare, snickare. Det var svårt att börja ett nytt
yrke, men jag var händig. Under goda tider har jag fullt upp att göra
och förtjänar mycket pengar, ända till 2 rubel om dagen: nu råder
arbetslöshet, och jag har inte något arbete.
Om jag är gift?
Nej, ers högvälborenhet, så dum är jag inte.
Under min soldattid hade jag många väninnor. En af dessa ville
prompt gifta sig med mig, men jag var henne för slug.
Att gifta sig är ett otyg, och hvad skulle det tjäna till? Jag kan ju
få så många kvinnor jag vill ha, blott jag har pengar. En hustru kostar
mycket, och kommer det barn till . . .
Nej, jag är för klok att gifta mig.»
Sascha tömmer sitt ölglas och känner sig antagligen nöjd med sig själf.
Den forne musikanten har somnat i sitt hörn. Ljudliga snarkningar
förkunna, att han glömt stundens vedermödor. Lycklig han, som kan
förgäta sin eländiga tillvaro!
Traktirvärden mönstrar honom, men då han ser, att mannen ligger
orörligt stödd mot bordet, går han vidare, sedan han tagit bort glaset.
Han snäser åt flickan, öser upp en portion af den sura kålen med en
träslef på en tallrik och fortsätter serveringen.
Soldaterna resa sig upp för att gå. Deras permissionstid är till ända.
Man ropar några skämtsamma ord efter dem, och de försvinna.
Den ena kvinnan — hon som trakterats med gurka — rycker sin
beundrare i rocken och vill, att de skola gå. Han har druckit mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>