Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hon är rädd, att han skall göra slut på de sista kopek, han äger,
och på hvilka hon vill lägga beslag, innan det blir för sent.
»Låt mig vara!» snäser han. Bachus får gå före Venus.
»Nej, kom!» envisas hon, men får en spark till svar.
Hon böjer sig vigt undan, som om hon förutsett hans vildsinthet, och
drar honom i armen. Han protesterar och vill inte stiga upp, inbegripen
i ett lifligt samtal som han är med sin bordsgranne, men hon ger inte
efter. Med en rusigs hårdnackenhet vägrar han att röra sig från stället,
oaktadt hon ömsom ber, ömsom hotar.
När intet hjälper, låter hon handen dyka ned i hans rockficka och
tar ut börsen.
»Jag skall förvara pengarna åt honom, eljest super han upp dem»,
förklarar hon och stoppar på sig pungen. När hon tror sig obemärkt, smiter
hon sin väg.
Arbetaren har slutat sin förklaring och ser sig omkring. Han
upptäcker, att hon är borta, och drar sina misstankar, att inte allt står rätt
till. I känslan häraf sticker han handen i fickan. Denna är tom. Han
genomletar alla gömställen i rocken och konstaterar, att pengarna äro
borta.
Svordom på svordom höras från hans läppar, och han reser sig upp,
raglar åt sidan och faller omkull, dragande med sig bordet.
De andra, som skrattat åt hans missöde, bli i sin tur onda, ty han
har slagit ut innehållet i deras glas, hvilka ligga krossade på golfvet.
Värden rusar fram under en skur af ovett, ty han vet inte hvarifrån
han skall få ersättning för skadan. Han fattar arbetaren i kragen och
uppfordrar honom att betala. Den druckne ser på honom med
själs-frånvarande blickar. Han vet inte hvad frågan gäller och har glömt allt
utom att han är af med sina pengar.
»Det blir snart slagsmål af», säger Sascha. »Bäst är om ers
högvälborenhet går nu.»
Mannen har tagit sitt kall som ciceron på allvar och vill infria löftet
att skydda sin välgörare.
Vi gå ut på gatan. Luften kännes frisk, och man andas åter.
Snart ligger traktiret som ett minne bakom oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
