- Project Runeberg -  S:t Petersburg /
506

(1909) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken man för en kvarts timme sedan gjort besök. Man får då hitta
på nya ämnen för samtalet.

I nödfall kan man lämna sitt kort till schweitzarn eller dvorniken,
ett surrogat för visit.

Sällskapslifvet i Petersburg har sina kraf, hvilka man ej får förbise.
En främling förlåter man ju det etikettsvidriga, som en och annan gång
begås: han kan ju inte känna till finesserna.

För att erkänna sanningen blir man, om man vill vara oklanderlig i
i sitt uppträdande, en slaf under sällskapslifvet, men petersburgarne göra
också allt för att ge detta den mest behagliga form.

Konversationen utser ämnen, hvilka intressera, och man behandlar dem
på ett sätt som gränsar till virtuositet. Man söker hitta på förströelser
för att roa gästerna, musik, deklamation, sång, sällskapslekar.

Också kommer man mer i beröring med hvarandra än vid de tillfällen, då
spelborden lägga beslag på herrarne och damerna hänvisas till att tala
om tjänstfolk, småskvaller och barn.

Sträfvan att förryska gör att man frågar främlingen — sedan man
själf upplyst honom om sina egna förhållanden — om hans faders namn
och häns eget. Antag, att man heter Carl och ens fader heter Iwan.
Man tilltalas då Carl Iwanowitsch eller Iwanitsch, hvilket senare är den
mest brukliga formen. Man tillägger således ej familjenamnet.

Detta tilltalssätt alstrar mer otvungenhet. Man använder det likaledes
med damer exempelvis Anna Viktorowna, Ssonja Iwanowna osv.

Om en förnäm man nedlåtande räcker handen till en fattig underordnad,
skyndar denne att kyssa den ädelmodige. Han tar det ej som en
inbjudan att skaka hand, utan som ett tecken till att han får vidröra denna
med sina läppar. Gränsskillnaden är således stor, och den gör sig
särdeles märkbar i umgängeslifvet.

Vissa kretsar, i synnerhet de högsta, äro mycket exklusiva af sig, och
dörrarna stå stängda för många, som genom börd och ännu mer genom
förmögenhet anse sig berättigade att vinna inträde.

Men börden, den gamla traditionen, fäller utslaget och uppställer
hårfina gränser, hvilka mången ehuru med svidande hjärta ej kan öfverskrida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 2 08:14:45 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aistpet/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free