- Project Runeberg -  S:t Petersburg /
520

(1909) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nöjet kostar: badet 50 kopek, lakan 15 och drickspengar 25 kopek.
Och det priset är badet värdt.

Vi ha varit en tid på platsen, då vi besluta att pröfva ett karbad.

En middag gå vi till samma badhus, som sett oss som en säker och
trogen kund och lyckas mot en nedprutad afgift af en rubel få det
begärda badet.

För den afgiften få vi bada ensamma, och man visar oss till ett litet
rum, i hvilket vi bakom ett förhänge upptäcka ett badkar af granit,
påminnande om en fontänbassäng eller något i den stilen.

Mannen, som passar upp oss, ser vresig och sur ut. Han slänger ett
lakan på en stol, och säger, att han skall komma, om vi trycka på
ringknappen.

Vi å vår sida bevärdiga honom inte med ett ord.

Vår första erfarenhet af badet är, att det håller knappa 28 grader C.
Någon kran att insläppa varmt vatten finnes ej.

En ringning.

Ingen kommer, hvarför vi förnya försöket. Lika dåligt resultat, och
dock höra vi ringklockans genomträngande klingande. Nåja, karlen är
kanske borta.

Resigneradt krypa vi i. Ingen tvål finnes. Detta är ju parodi på ett
bad. En halftimmes ringning förblir resultatlöst, och vi stiga upp och
kläda oss med ett humör, som lossat ur sina gängor. Vi besluta att
smyga oss bort utan att ge drickspengar, ty något straff skall den
försumlige ha, och har han varit borta hela tiden, kan han stå risken att
gå miste om sina kopek.

Alltså öppna vi försiktigt dörren.

Karlen sitter på en bänk utanför, och han har setat där hela tiden.

Nu får han lif. Han kommer fram och pockar på 30 kopek för lakanet.
Han har rätt till 15, men vi låtsas icke förstå honom utan gå utför
trappan. Steg för steg följer han oss, skrikande, bedjande, hotande, men
vi förhärda oss i vårt hjärta och svara: »nje panimajou» (förstår inte).

Från alla håll strömmar personalen fram. Man viker sig af skratt
öfver mannens fåfänga ansträngningar. Han fordrar nu 15 kopek, då
han har åhörare, men hans forne badgäst fattar inte hvad han säger.

Till slut knyter han näfven i ilska, men då gå vi emot honom med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:58:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aistpet/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free