Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petersburgs omgifningar - Peterhof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gnägga af oro. Uniformerna lysa i alla regnbågens färger och bilda
en skarp kontrast till infanteristernas, hvilka stå uppställda på perrongen
med kapporna rullade en bandoliére öfver ena axeln och en mattornister
hängande öfver den andra.
Vi stiga ur och se oss frågande omkring. Dagen är varm och lockar
ej just till ansträngande promenader. Vid stationen står emellertid ett
halft dussin istvoschikar, och vi börja ackordera om priset.
Till sist enas vi om tre rubel, och den gamle istvoschiken, en
klassik, bedyrar vid alla helgon, att han för det priset skall köra oss
öfverallt och inte glömma ett enda ställe. Han känner till hvarje fläck.
Vi frågade honom, om vi möjligen kunde få se tsaren.
»Nej», svarar han. »Käjsaren vågar inte gå utanför muren, sedan
attentaten börjat. Förr promenerade han omkring i parken.»
Han pekar på en hög tegelmur, som omger palatset.
»Om man skall in där», upplyser gubben vidare, »måste man först
undersökas. De känna på ens kläder och kropp, om man har vapen
på sig.
Mig känna de förstås förut», bifogar han med en viss stolthet. »Jag
kan bege mig hvart som hälst här utan att bli antastad af polisen.»
»Finns det polis här?»
»Om det finns! Bara på den här vägbiten ha vi mött tre stycken.
Herrarne kunna vara lugna. Då ni äro i mitt sällskap, komma de inte
att säga ett knyst till er.»
Den gamle är pratsjuk. Han ser jovialisk ut, och då han skrattar,
kniper han hop de små ögonen, så att de se helt illmariga ut.
»Förr var det roligare», bifogar han. »Då gick tsarewna hvarje dag
till sitt mejeri. Vi komma dit för resten om en stund. Nu måste hon
också stanna därinne.»
»Hvad är detta för ett praktslott?» fråga vi och peka på en samling
byggnader med torn i Tudorstil, hvilka pråla af guldförgyllning. Det gör
ondt att se på dem i solljuset.
»Äsch, de där!» svarar han. »Det är bara stallbyggnaderna.»
Och vi som trott det vara själfva palatset!
Han kör oss ned till slottsterrassen, och vi kasta därifrån en blick
öfver viken. Det blåser friskt, och vågorna gå med hvita kammar. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
