- Project Runeberg -  S:t Petersburg /
569

(1909) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petersburgs omgifningar - Schlüsselburg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Natten är mörk. Vinden blåser friskt från Ladoga ned mot Newa, och
skyarna jaga hvarandra, ofantliga, svarta fantomer, hvilka rastlöst ila efter
hvarandra, men då och då lämna en öppen glänta, genom hvilken månen
kan titta fram.

I staden Schlüsselburg är allt tyst. Invånarne ha för länge sedan lagt
sig till hvila, och de små envåningshusen kasta melankoliska skuggor på
de knaggliga gatstenarna.

Då höres plötsligt ett slammer och trampet af fötter.

Vid kajen kommer en lång procession tågande utför landgången från
flodbåten. Bland soldater och gendarmer synas några civila, hvilka med
förtviflade, förvånade eller apatiska blickar skåda omkring sig. De ha
nattetid förts uppför Newa från Peter-Paulsfästningen, och strax efter
midnatt har man nått målet för färden — Schlüsselburg.

Midt ute i den månbelysta, glittrande floden, som brusar och kokar,
lyser en lång, hvit strimma. Det är fästningens murar, och inom dessa
skola fångarne härbergeras.

Om armarna bära fångarne handklofvar eller kedjor. En ljusmålad slup
nalkas stranden. Den drifver ett långt stycke nedåt strömmen, men
stakas sedan upp med årorna, ty botten är stenig och djupet obetydligt. Nu
lägger den till vid bryggan.

Fångarne ha stått orörliga och stumma. Ett par gendarmofficerare
öfvervaka transporten och utdela med lågmäld stämma sina befallningar.
Så snart slupen förtöjt, ger man tecken åt fångarne att en i sänder stiga
ned, men då kedjorna hindra dem i deras rörelser, få de hjälp af
gendarmerna. De olyckliga, som skola straffas, skåda medlidsamt och nyfiket
på hvarandra. Det är idel obekanta ansikten, som mötas. En rysning
far genom deras lemmar, och blickarna suga sig fast vid hvarje föremål.
Ännu så länge skåda de friheten: sedan komma endast kala murar eller
en och annan skymt af fästningens inre att visa sig för deras syn.

Båten kastas loss. Roddarne hugga i af alla krafter och ro längs
fastlandet uppåt mot Ladoga, ty här är bakström, och man vill draga fördel
af densamma. Sedan styr man utåt floden. Den lilla farkosten drifver
likt ett spån utför floden. Tum för tum arbetar man sig tvärs öfver, man
drifver en meter för hvarje decimeter, man vinner. Till slut är man i lä
om fästningens södra udde och glider in mot bryggan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:58:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aistpet/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free