Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu ett försök göres och denna gång vänder han sig
till hamburgaren Carl Rönneberg med ett förslag om bildandet
af ett bolag för inköp af ångsågen. Men icke heller
hamburgaren är villig att räcka honom en hjälpsam hand.
Med den för honom egna envisheten besluter Ahlström i
alla fall att gripa saken an — med egna krafter. Då vid
auktionstillfället endast 100,000 mark behöfde slås i bordet,
samman-skrapar han den summan genom att åt P. Sviberg sälja
fartyget »Harmoni», genom att hypotisera sina till 368 standert
uppgående lager i Jokikrooppi och Markunkari samt genom att
af Havemann i Lybeck låna 10,000 mark banko. Därtill hade
han gifvit kapten Hidén, som med Saarikoski befann sig i
Norge, order att försälja fartyget, om någon hugad köpare
yppade sig. .
Men alla dessa ansträngningar voro förgäfves. Sågen gick
Åhlströms näsa förbi. Orsaken därtill var den, att han såsom
konkurrent hade en man som denna gång var mera förslagen
än han, kommerserådet F. W. Rosenlew. Då Rosenlew såsom
syssloman i konkursen noga kände värdet af den till försäljning
afsedda affären, hade Ahlström beslutit att med sina anbud
stanna vid ett belopp som endast obetydligt öfverstege det af
Rosenlew erbjudna. Efter att hafva gjort några bud hade
Rosenlew plötsligt upphört att bjuda och aflägsnat sig. I stället
hade en annan person, tullförvaltaren Oldenburg, fortsatt sina
redan tidigare nu och då gjorda bud och uppdrifvit sågens
pris till 800,200 mark. Då Ahlström visste att Oldenburg icke
för egen räkning kunde göra anbud och antog att denne
uppträdde såsom ombud för en viss mindre fordringsägare, hvars
anbud icke skulle godkännas, afstod han från konkurrensen
tagande för gifvet, att hans anbud likväl sist och slutligen
skulle godkännas och att det därför vore onödigt att s. a. s.
konkurrera med sig själf. Men hans bestörtning och förargelse
voro icke ringa, då Oldenburg efter det klubban fallit företedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
