Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVA HOLMSTRÖM OCH
ANTTI AHLSTRÖM.
Lycka — är ett ord, som man ofta möter, då man bläddrar
i Antti Ahlströms lefnads bok. Den uppträder där i alla
sina skiftningar: som medgång, som tur i affärer, som
undgående af faror och förluster, men klarast och renast lyser den
oss emot som den personliga lycka vi kalla kärlekens lycka.
Denna lycka spirade upp under förlofningstidens ljusa vår —
vecklade ut sina skäraste hjärteblad under den äktenskapliga
samvarons försommar, och slog ut i full blom i form af en
familjelycka, som fortsattes lifvet igenom. Och icke ens dödens dystra
vinter var nog mäktig att förstöra densamma.
Antti Ahlström ville icke och kunde icke taga den med
sig i grafven, utan lämnade den i arf åt de efterlefvande. Den
lycka han gifvit och den lycka han fått finnes allt ännu kvar —
icke som ett minne blott, utan som ett lefvande lif, som en allt
upplifvande kraft. Allt fortfarande värmer denna lycka den
husliga härd, vid hvilken hans plats nu är tom. Icke ens främlingen
som träder under det tak, där Eva och Antti Ahlström älskade
och högaktade hvarandra, kan undgå att känna en fläkt af denna
lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
