Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämtades från Sverige till Raumo, först följande vinter kunde
transporteras till bruket och först därpå följande vinter såsom
stångjärn återtransporteras till Raumo, för att vidare utskeppas
till andra sjöstäder. 1 följd af alla dessa svårigheter befann sig
Kautua alt ännu år 1713 »i ett mycket slätt tillstånd», hvarför
bruksägaren hos bergskollegium anhöll om 8 à 10 frihetsår från
hammarskatt och kontribution. Hans anhållan förordades af
bergmästaren, som förmodade »att handelsmannen Timm lärer
uti detta brukets drifvande upptröttna och nödgas lemna det
öde igen, så framt det icke med någon förmohn understödt
warder». Den 9 april 1713 beviljade bergskollegium bruket 8
års frihet från hammarskatt från och med 1707 till 1714, samt
från kontributionerna från 1707 till 1712 men därefter skulle
kontributionema enligt nya kontributionsplakatet erläggas.
De beviljade förmånerna kunde dock icke befordra
brukets uppkomst, emedan stora ofreden med alla dess fasor strax
därpå inföll. Allt som fanns borttogs eller förstördes. Lika
stora förluster förorsakades därigenom, att all drift afstannade
och alla inrättningar förföllo under egarens bortavaro.
Den bild som Kautua efter krigets slut erbjöd var en bild
af landets tillstånd öfverhufvud. Af bergmästar Johan Festings
relation om järnbrukens i Finland »rätta tillstånd» efter stora
ofreden, daterad den 22 nov. 1722, framgår att bruksbyggnaden
så till tak som väggar var så förfallen att intet smide kunde
förrättas, förrän den blefve alldeles ånyo uppbyggd. Nästan
alla järnredskap funnos dock kvar. Bälgarna voro förstörda af
väta, emedan taket var söndrigt, rännan, 50 alnar lång,
förfallen. Kolhuset var till väggar och tak mycket förfallet, något
kol, ungefär 200 läster, fanns dock kvar. Af bruksfolket funnos
endast byggmästaren och tre hammarsmeder, hvilka beklagade
sig dageligen se döden för dörren af hunger och svält, af orsak
att Timm icke lät sig vårda om bruket, mycket mindre om det
arma folket. »Om detta ynkeliga hushållet» hade Festing till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
