Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det unga släkte, som nu sköter det stora materiella arf
det erhållit efter fadern, har haft den särskilda lyckan att af
honom emottaga ett lika värdefullt andligt arf. Det har till
föredöme erhållit ett det mest närastående exempel af en
affärsman, som i sitt görande och låtande leddes såväl af
säll-spord förmåga, kraft och energi som af dessa egenskaper
motsvarande fjärran syftande ändamål. Vid fortsättandet af lians
verk äro de, om de så önska, i tillfälle att taga vara på de
fasta och sunda principer som besjälade deras fader och hvilka
han städse sökte orubbligt fasthålla. Vid studerandet af faderns
arbetsmetod äro de i tillfälle att iakttaga, hvilka resultat
småningom kunna vinnas genom redbarhet, försiktighet och lugn
pröfning, då dessa egenskaper äro förbundna med
företagsamhet, djärfhet, entusiasm, arbetsförmåga och arbetslust, men
framför allt med tillit till egen kraft. De kunna icke heller
undgå att finna, hvilken välsignelse för årbetet och hvilken
tillfredsställelse därunder ligger i arbetets ideella syften, i
uppoffrandet af dess resultat för ädla, osjälfviska, människovänliga
ändamål. Ahlströms namn lefver, såsom vi redan hört det yttras
vid hans graf, och hans minne bevaras äfven för kommande
släkten icke endast genom hans för våra förhållanden mer än
vanligt stora affärsgeni, utan framför allt därigenom, att han
gaf så mycket åter åt det fosterland, af hvilket han å sin sida
emottagit så mycket. Om vi hafva rätt — och det hafva vi ju
— att tro, att dygden belönar sig själf, så hvarför skulle vi
icke få och kunna tro att Ahlströms materiella framgång var
liksom en belöning för hans uppoffringar för det ideella.
De efterlefvandes ställning är visserligen i flera afseenden
en annan än faderns och stamfaderns. Honom tillhörde det
att samla, dem tillhör det att sammanhålla. Han uppförde, de
ha att vidmakthålla. Det senare är ingalunda lättare än det förra.
Ansvaret är dock i det senare större än i det förra. Ahlströms
bemödanden på gamla dagar gingo, i enlighet med den plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
