Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flesta af hans rådgifvare bestämde sig för den aflidnes broder, Fredrik
Kristian af Augustenborg. För att härom underrätta Napoleon affärdades
till Paris en löjtnant frih. C. O. Mörner såsom kurir. Denne unge man
önskade, i likhet med många svenskar, en fransk härförare till tronföljare,
i den tro nämligen att Sverige genom ett förbund med Frankrike skulle
återfå det oförgätligt trogna Finland, hvilket Ryssland icke minst genom
sitt förbund med Frankrike förmått lösslita från Sverige genom den hårda
freden i Fredrikshamn (den 17 sept. 1809). Mörners uppmärksamhet hade
särskildt blifvit fäst på fursten af Ponte-corvo, som i Sverige var
fördelaktigt känd genom den välvilja, han visat de i Lybeck tillfångatagna
svenskarne. På eget bevåg beslöt Mörner sig för att göra denne förslag
angående svenska tronföljden och lyckades för sina afsikter vinna
generalkonsuln E. Signeul, genom hvilkens medverkan han den 25 juni 1810
fick hos fursten företräde. Bernadotte gaf kejsaren del af sitt samtal med
Mörner, men Napoleon, som genom den af Mörner
öfverbragta skrifvelsen blifvit underrättad om
svenska regeringens tankar, förklarade, att han ej ville
inblanda sig i frågan. Vid Mörners sista
uppvaktning gaf Bernadotte honom tillstånd meddela, att
han mottoge valet, om det fölle på honom, och att
kejsaren icke hade något emot hans utväljande till
svensk kronprins.
Mörner återvände till Sverige med detta
besked; men regeringen sporde med förtrytelse hans
djärfva tilltag och fortfor att verka för hertigen af
Augustenborg å valriksdagen, som i juli
sammanträdde i Örebro. Då infann sig därstädes en fransman J. A. Fournier
(förut konsul i Göteborg), och efter hans ankomst vände sig stämningen
plötsligen till förmån för prinsen af Ponte-corvo. Fourniers meddelanden
gjorde intryck på statsråden. Riksdagsmännen föreställde sig, att han vore
sänd med Napoleons goda minne, och.att kejsaren önskade Bernadottes
val, för hvilket ock verkade personer, dem Mörner satt i rörelse. Omsider
ändrade äfven konungen åsikt, och på regeringens proposition valde
ständerna den 21 aug. enhälligt och under allmänt jubel fursten af
Ponte-corvo till Svea rikes kronprins, »såsom begåfvad — heter det i deras
beslut — med de egenskaper och dygder, hvilka gifva oss ett välgrundadt
hopp att under honom röna den ordning i styrelsen och komma i
åtnjutande af den välgång, som är frukten af en laglig, kraftfull och välgörande
regering».
Samma dag afreste öfversten grefve G. F. Mörner och generalmajoren
grefve R. v. Rosen till Paris, den förre för att underrätta den nye kron-
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
