Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela politik, oberoende af dåvarande svenskars känslor och traditioner, och
denna sin älsklingsplan fullföljde han med lika diplomatiskt som militäriskt
mästerskap under alla de skeden, som beledsagade den stora koalitionen
mot Napoleon.
Den 3 mars 1813 slöt England sig till förbundet mellan Sverige och
Ryssland samt garanterade Sverige besittningen af Norge, den 22 april
biträdde äfven Preussen dessa fördragsbestämmelser med Sverige, och inom
kort gick jämväl kejsar Frans af Österrike öfver på de allierades sida.
Den 26 april lämnade Carl Johan Stockholm. Vägen togs öfver
Mariestad, Vänersborg, Göteborg, Halmstad och Karlskrona. Här gick
han den 14 maj ombord på fregatten »Evridice», landsteg den 17 vid
Perth å Rygen och var den 18 i Stralsund, där generalerna grefve C. J.
Adlercreutz (chefen för svenska generalstaben) och J. A. Sandels inställde
sig. Kronprinsen förlade här sitt högkvarter i afvaktan på de ryska och
preussiska hjälptruppernas ankomst.
I början af juni hade hela den svenska här, som enligt traktaterna
med de mot Napoleon allierade makterna borde öfverföras till Tyskland
(30,000 man, under befäl af fältmarskalken grefve K. v. Stedingk),
landstigit i Pommern och Mecklenburg.
På inbjudning af kejsar Alexander och konung Fredrik Wilhelm III
af Preussen begaf sig Carl Johan (åtföljd af grefvarne v. Stedingk och
C. Löwenhjelm samt frih. af Wetterstedt) den 6 juli till slottet
Trachenberg i Schlesien och blef vid sin ankomst dit den 9 af de båda
suveränerna mottagen på det mest förekommande sätt. Vid detta
världshistoriska möte, som bevistades af de förbundnas generaler, antogs den 12 juli
i sin helhet den af Sveriges kronprins uppgjorda planen (det s. k.
»konferensprotokollet i Trachenberg») för det fälttåg, som nu började — ett
af de märkligaste i alla tiders krigshistoria — och i hvilket Carl Johan
själf förde befälet öfver den s. k. nordarméen.[1]
Den utgång af striden, han redan då förespådde — att de förbundna
efter utkämpad fejd skulle segrande mötas i Napoleons läger —, gick snart
nog i fullbordan. De blodiga drabbningarna vid Grossbeeren (s. 21) och
Dennewitz[2] (s. 23), båda under Carl Johans öfverbefäl, bidrogo väsentligen
att bryta Napoleons krafter, och hans fall bereddes genom »den stora
folkstriden» vid Leipzig den 16, 18-19 okt. (s. 25).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
