Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
CARL XIV JOHAN 7 i
genomgått så underbara öden som advokatsonen från Pau. Visserligen
gynnades han af en sällsynt lycka, men han företer äfven i sin person
något högst ovanligt. Icke var Carl Johan utan fel, men hans många
upphöjda egenskaper, det öfverlägsna och storslagna hos honom lär väl
nu ingen med full öfvertygelse kunna förneka. Väl har han varit föremål
för vrängda, ofta afsiktligt nedsättande framställningar, icke minst från tysk
och fransk sida; dock, ju mer historiens ljus bestrålat hans gestalt, hafva
de uppkonstruerade skuggorna vikit. Meningsskiljaktigheterna om Carl
Johan hafva för öfrigt sin förklarliga grund däri, att han var en man med
mångsidiga karaktersdrag och intressen; ty i någon kort formel kan man
ej fullständigt inrymma minnet af en så rik personlighet.
Carl Johan var en af sin tids största krigaresnillen. På en ovanlig
djärfhet och beslutsamhet har han gifvit talrika prof. Mod var honom
medfödt. Krigshistoriska författare hafva framhållit hans militära blick,
hans vakenhet och försiktighet. »Han höll alltid — skrifver G. Lagerhjelm
- sina stridskrafter tillsammans, aktade sig noga att blifva sårbar på
någon punkt och var ytterst rädd om sina flanker.» Till grundsatserna i
hans krigskonst hörde vidare, enligt den frejdade militärförfattaren A. H.
Jomini, att genom förändrad operationslinje missleda fienden; att alltid
söka handla så, som fienden icke vill att man skall handla; att »befinna
sig på en punkt, där fienden icke väntar oss», samt att gå honom »så
nära in på lifvet, att hvarje falsk rörelse från dess sida kan i tid iakttagas
och bestraffas». Öfver soldaterna ägde Bernadotte ett sällspordt välde,
var mycket mån om deras välbefinnande och visade jämväl mot fienden
en mänsklighet, som hedrade hans hjärta.1
Carl Johan, som sett den franska revolutionen på nära håll, hade
däraf lärt att med misstro betrakta brådstörtade förändringar i
statsförfattningen. Väl låg förmågan af initiativ i hela hans väsende; men, där
han så fann nödigt, lämnade han åt tiden att småningom bereda
öfvergången från det bristfälliga till det bättre. För att rätt förstå honom
under hans långa och skiftesrika bana bör man veta, att han alltid
- både som republikan och konung — leddes af aktning för lagarna.
Lagens helgd var icke blott en ofta återkommande prydnad i hans tal
utan äfven allvar och sanning i hans hjärta och i hans regering. Denna
hans vördnad för den lagbundna ordningen gjorde honom emellertid obe-
1 > Bland de utmärkta militärer, som den första franska revolutionen gaf världen, var,
måhända med undantag af general Bonaparte, Masséna och Moreau, ingen mera utmärkt än
general Bernadotte. I ett afseende var han lyckligare än någon af dessa medtäflare. Ehuru
han ej ägde Napoleons militära geni och förvånande skicklighet att organisera och befalla eller
Massénas segerinstinkt eller Moreaus vetenskapliga och strategiska kännedom i krigaryrket, var
han dem alla öfverlägsen genom sin under alla förhållanden profvade klokhet och
skarpsinnighet. (Morning Post d. 9 aug. 1861.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
