Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR I
utan utsatt författarenamn — hans epokgörande verk Om straff och
straffanstalter, hvilket väckte ofantligt uppseende och öfversattes på flera språk.1
Han framlade däri den nyare tidens åsikter om samhällets skyldighet att
söka förbättra dem, som beträdt brottets bana, och att de för detta
ändamål böra afhållas från umgänge med sina likar samt i stället ledas att
vända sin håg åt redligt arbete och sann upplysning. Genom detta
verk, som gör lika mycken heder åt hans hjärta som åt hans
skarpsinnighet, har han beredt sig ett aktadt namn bland sin samtids kriminalister.
Franska »Académie des sciences morales et politiques» mottog detsamma
med största erkännande.2
Bland hans öfriga skrifter böra nämnas: Om fälttjänsten, P. M. om
fälttjänstens öfvande inom 4:de militärdistriktet (1836), Undervisning i
karteutkast för korporalskolorna vid 4:de militärdistriktet, Soldatundervisning för
svenska arméen, Geometri för korporalskolorna vid 4: de militärdistriktet, Några
ord om spannmålslagarna (1840) och P. M. rörande
infanteriexercisreglementet är 1844.
Ur Oscar I:s tal och skrifter meddela vi några strödda tankar:
»Samhällets, liksom den enskildes, lycka beror på vördnaden för religionens
heliga sanningar och pä uppfyllandet af dess bud.»
»Framfarna konungars bragder och lysande förtjänster om sitt land förestafva
deras efterträdare vidsträckta, ej alltid lätt uppfyllda plikter för att värdigt
uppbära den frejdade spiran — öppet erkänner jag denna sanning —, men i lika
högt mått gäller den för folken själfva. Ju varmare förfädrens fosterlandskänsla
varit, ju oegennyttigare deras uppoffringar för det allmänna bästa, ju
samvetsgrannare deras vördnad för besvurna lagars helgd, desto större och heligare förbindelser
åläggas därigenom deras efterkommande.»
1 På norska af H. Wergeland, på franska af M. A. Picot (genom M. de Metz), på
engelska af A. May, på tyska af U. W. Dieterich och A. v. Treskow (med en inledning af
N. H. Julius), på holländska af S. P. Lipman.
2 Prof. Abegg i Breslau, en framstående skriftställare på rättslärans område och särskildt
straffrätten, ägnade arbetet en berömmande recension (1842). — I den engelska tidn. Atlas
omnämnes det med följande ord: »I förevarande verk se vi den ädlaste gärd, som
konungamakten någonsin hemburit åt samhället. Konungen i Sverige uppträder såsom mänsklighetens
sakförare — såsom den moraliskt fallnes och värnlöses försvarare. Andan i hans bok är icke
blott filosofisk utan äfven sant kristlig. Han framlägger giltiga skäl till stöd för den brottsliges
förbättring, icke hans förhärdande; han visar på det mest öfvertygande sätt, att straffet, såsom det
hittills oftast tillämpats, borde i egentligare mening kallas hämnd, samt att det ofelbart slutar
med den skyldiges förhärdelse och till samhällets skada. Han är fiende till dödsstraffen och
visar grundlösheten af de skäl, som vanligen åberopas till stöd för en blodtörstig lagstiftning.
Han ådagalägger genom statistiska uppgifter från hvarje stat i Europa och Amerika, att de
gröfsta brott alltid snarast komma till mognad i de land, hvarest straffen äro strängast. Han
yrkar, att korrektivet bör vara psykologiskt och icke fysiskt, att den brottsliges sedlighet bör
förbättras, hans lidelser mildras, hans bättre känslor framkallas och hans förnuft tagas i anspråk;
korteligen, att hans bestraffning bör verka på själen men icke på kroppen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
