Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XV
Carl XV.
Af
J. Lie.
Det bæres hid, af Vindens Sus:
Kong Carl er dod paa Malmohus,
Som der han steg iland!»
Slig suser den til fjerne Kyst,
Og Budet rörer mängt et Bryst;
-Thi paa hans Mindeskjold kan staa:
»Han elsket var som faa!»
Hans Lynne bar et Nordlysspil
Af F"olkets egen Ungdomsild
Og af dets dunkle Drom,
Af Længsler mod en Kampens Dag
For Nordens store Folkesag;
-Han stod i disse Drommes Skjær
For P’olket kjendt og kjær.
At Kongen udi Dödens Stund
Saa higed’ til sit Hjemlands Grund
Og til Sit Ulriksdal,
— Der havde han sin Fosterjord,
Og Folket bojet som en Mor —
Ja, det, at Kongen længted’ saa,
Just Folket kan forstaa.
Det var et Hjerte udaf Guld,
Der famlede i Jordens Muld,
Men bar paa Skaldens Syn;
Det var en Aand med Heltens Träng,
Der bar i Hjertet Nordens Sang, —
Og bar den i en taaget Tid
Af indre Tvivl og Strid.
Til Purpurets og Krönens Glans
Han føied Snillets Laurbærkrans
I Kunstens lyse Land.
Som Månd han vändt en bedre end :
Den Ros, han var en fuldtro Ven,
Der gav sit brede Hjertelag
Til ham paa Nodens Dag.
Ja, om hans Hjerte er det sagt,
I det han bar sin Kongemagt
Og høit sit Folkespir;
Nu — midt i Kraften ung och rank
Kong Carl han om paa Baaren sänk —
Nu staar i Sorgen talt de Ord
Af tvende Folk i Nord.
Carl XV var utrustad med ett ljust förstånd och en snabb
uppfattning. Utan att äga sin faders vetenskapliga kunskapsmått eller insikter i
förvaltningens detaljer hade han en omfattande bildning. Sin ställning
som konstitutionell konung iakttog han troget och böjde sig alltid för
lagen. Han förstod att omgifva sig med de mest insiktsfulla rådgifvare,
och i för landet viktiga frågor underordnade han sin personliga
uppfattning under deras med den allmänna opinionen öfverensstämmande
rådslag. Han älskade Sverige och dess häfd med en ynglings hänförelse och
hade den redligaste vilja att befrämja sina folks välfärd. Hög och låg
ägde i honom en beskyddare, som ville land med lag bygga. Den del af
styrelsen, som intresserade honom mest, var krigsväsendet och särskildt
arméen. Till lif och själ militär öfvade han sorgfälligt de egenskaper,
som utmärka krigaren:
Det bodde en trängtan alltjämt i hans barm —
Hvar svensk förstår den så väl —
Att störta sig in i stridernas larm
Och möta de hotande dödar
Med glad och lågande själ.
1 E. W. Lindblad.
Den lotten för visso var honom tung
Att ej på slagfältets blodiga ljung
För äran och fäderneslandet
Få kämpa ut som en kung.1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
