Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 172
CARL XV
Carl XV hade en ganska rik poetisk begåfning och ägnade sig,
synnerligast som kronprins, åt skaldekonsten. Därvid rönte han särskildt
inflytande af vissa skalder (såsom Ling, Dahlgren, Stagnelius,
Öhlen-schläger), hvilkas skaplynne igenkännes i hans egna poetiska stycken.
Hans dikter — »anspråkslösa alster af stundens ingifvelse», såsom han
själf kallar dem — utmärkas af ett behagligt, flärdlöst framställningssätt
och hafva ett stort intresse därutinnan, att de gifva en inblick i hans
karakter och känslovärld. De vittna om ett varmt, fosterländskt hjärta,
ett fint odladt sinne och en ädel känsla. Några äro genomandade af ett
djupt svårmod och röja en längtan efter idealet af sedlig renhet och
kraft.
I sin ungdom hade han med förkärlek studerat den nordiska
sagolitteraturen, och det var också på detta område, hans fantasi företrädesvis
sökte ämnen för poetisk behandling. Hans första större dikt, prosa-sagan
Fosterbröderne (1848), förhärligar den nordiska kämpakraften. I Heidi,
Gylfes dotter (1853), besjunges den fornnordiska kärleken, och i En
vikingasaga (1855) skildras Hjalmars och Ingeborgs tragiska öde.1
Ar 1858 utgaf han ett häfte Dikter, innehållande Hafsfrun och Tre
nätter, år 1863 En samling dikter af C. och 1866 Smärre dikter af C.2
Bland hans sånger må nämnas: Du är mig kär, Du blifver dock
densamma, Liljan, Till en vän, Till Sverige, Ensamheten, Jag klagar nu,
Kaukasus, O jag förstår dig, När tanken vaknat och den bekanta dikten
Hjärtats hem:
Hvar är ditt hem? jag frågade mitt hjärta.
Säg du, som från min första stund af lif
Har klappat vid all glädje och all smärta,
Hvar är ditt rätta hem? O svar mig gif!
Säg, dväljs du helst, där lunder fredligt susa,
Där silfverbäckens böljor stilla brusa?
Nej, svarade mitt hjärta, nej!
Hvar är ditt hem? Är det där stormen tjuter
Och vilda strömmen utför klippan far,
Där utaf jaktens faror blott man njuter
Och utaf blodigt offer nöje har?
Kanske det fält, där krigets åskor ljunga,
Där under kulregn svärden falla tunga?
Lungt svarade mitt hjärta nej!
Hvar är ditt hem? Kanske där solen glöder
I purpurbrand och yppigt manar fram
Den fyllda drufvan, ja, kanske i Söder
Du vällust ibland rosorna förnam?
Är där ditt hem, där palmen kronan höjer,
Och där i grönska evig sommar dröjer?
Men åter sade hjärtat nej!
Hvar är ditt hem? Säg, har du det vid polen,
Där höga fjällen stå i isgrå dräkt,
Där aftonskimret af midsommarsolen
Så nära är med morgonrodna n släkt,
Där drifvan glänser mellan furustammar
Och skönt i stjärnekvällen norrsken flammar?
Men hjärtat hviskade ett nej!
1 Denna dikt blef inlämnad som täflingsskrift till Svenska akademien, som fann den äga
poetisk lyftning, särdeles styrka och lycka i naturmålningarna men ansåg ämnet »utslitet genom
årliga täflingsskrifter ända från Lings tider .
2 Dikter af Carl XV äro öfversatta på franska af G. B. de Lagrèze, A. Renaud, L.
Ténint; på tyska af F. L. Bömers, G. v. Leinburg, Runge, A. v. Winterfeld; på danska af H.
Schou; på norska af S. Holst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
