Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 174
CARL XV
om den kärlek och allvarliga eftertanke, konungen ägnade åt frågan om
fosterlandets försvar, skola vi här meddela:
»Det stora antal soldater, som nutidens arméer tyckas erfordra, har varit i
jämt stigande alltsedan franska revolutionen, då redan stora stridsmassor
uppkallades. Mängden af materiel har ock hopats i samma förhållande. Jämföres själfva
beskaffenheten af materiel nu och då — huru stor är icke olikheten! Huru
ansenligt är den icke förändrad och förbättrad! Med denna materielens utveckling
hafva kostnaderna naturligtvis ökats ofantligt; och dock måste man samla
ansenligt däraf så väl för arméens fredsfot som ännu mer för dess krigsstyrka och för
reserven.
För en gång, ja, kanske några gånger drifver fosterlandskärleken till de stora
uppoffringar, som erfordras för att fylla detta behof. Men äro vi väl vid
uppfinningarnas gräns r En snilleblixt skapar plötsligt inom en viss gren af krigsmaterielen
Ulriksdals slott, i
någonting nytt. Allt gammalt af samma slag blir då öfverflödigt — alla arméer
måste tillägna sig denna nya skapelse för att i en möjligen kommande strid rned
den öfverlägset utrustade ej blifva tillintetgjorda. Materielen, den hitintills varande
bästa, finnes hopad i förråden men blir oduglig, och det på densamma nedlagda,
med möda samlade kapitalet är ofruktbart användt.
Skall man därför nu misströsta och intet samla? Visserligen icke. Tidsenlig
och god materiel måste en armé äga. Man måste följa med tidens förbättringar,
men det blir nödvändigt att göra det med större klokhet än någonsin, på det att
materielens dyrhet ej må kräfva större utgifter, än landet förmår bära. Det blir
därför nödvändigt att ej hafva större armé, än landet kan väl underhålla. Hvarje
1 Beläget vid Edsviken i Solna socken af Stockholms län, uppbygdt af Jakob de la Gardie
och uppkalladt efter Carl XII:s yngre bror Ulrik. Carl XIV Johan förvandlade slottet till
en invalidinrättning, som dock upphörde 1849. Carl XV gjorde det till en praktfull
fursteboning och prydde det med dyrbara konstsamlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
