Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XV
1 77
Carl XV hade en högrest, på samma gång kraftfull och smidig gestalt,
sköna och manliga anletsdrag, stora, lifliga ögon, krokig näsa, mörklagd
hy och rikt, svart skägg. Hela uppträdandet liksom karakteren gaf ett
totalintryck af manlighet, hvartill äfven hans militäriska anlag och
utbildning i väsentlig mån bidrogo. Han var skicklig ryttare och god jägare
samt öfvade kroppsliga idrotter ofta till öfverdrift. Med denna hurtighet
voro naturligen förbundna en öppenhet och flärdlöshet, som sällan tålde
något tvång och kommo konungen att trifvas bäst, då han kunde fritt
afkasta majestätets ståt; han gick understundom till och med för långt i
likgiltighet för etikett och ceremonier. Han kunde vara uppriktig ända
till oförsiktighet och lade en viss naturlig öppenhet i dagen, äfven då han
hyste flera tankar än dem, han yppade. Vän af glädjen, undvek han
helst allt, som han fann tråkigt, och tyckte ej om långa och onödiga tal
eller vidlyftiga begreppsutvecklingar; hans metod var att gå rakt på sak
så väl vid öfverläggningar som beslut. Vid dagsopinionens beställsamma,
mer eller mindre sannfärdiga rykten fäste han föga eller intet afseende.
Hos kung Carl framträdde företrädesvis människan med hennes lidelser
och brister och i andra rummet den öfver vanligt mått upphöjde
konungen. Sina ögonblick af lättsinne och moralisk svaghet brydde han sig
knappast om att dölja — antagligen af motvilja för att synas annorlunda
än han var —, och han försonade dem delvis genom sitt lätt ångerfulla
sinne och ett stundom frambrytande svårmod, som kännetecknade en
störd harmoni och en strid i hans inre.
För konung Carl karakteristiska drag voro hans vänsällhet — vänskap
var för honom ett lifsbehof — och ridderlighet samt hans högsinta
fördragsamhet mot anmärkningar och invändningar, då han fann dem göras i
god mening och af varm öfvertygelse. Han afskydde skvaller och förtal: den
klandrade steg, men den, som frambar klandret, sjönk i hans aktning; han
glömde oförrätter, förlät fiender och erkände motståndares förtjänster.
Härtill kom en öppen blick för det sköna i lifvet och naturen, hvilken
blick i synnerhet var intensiv och sympatisk, då det gällde svenskt lif och
nordisk natur. Folket, som tycker om att hos sin konung återfinna sin
egen bild, såg hos Carl XV vissa drag af sin nationalkarakter, och han
blef populär såsom få härskare varit. Minnet af den flärdfrie, folkvänlige,
varmhjärtade, vänsälle och konstälskande kung Carl lefver ännu friskt hos
många — äfven hos dem, som icke blundat för hans fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
