Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf, hertig af Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
gustaf, hertig af uppland
slaget vann liflig anklang. Bidragen inflöto inom kort. Monumentet
invigdes 1854 på Pr’ns Gustafs födelsedag, den 18 juni. Det har sin plats
på den vackra Josefinaholmen, prinsens älsklingsställe, då han vistades
vid Haga. Minnesvården utgöres af en bröstbild i brons, stående i ett
öppet götiskt tempel, af gjutet järn i genombrutet arbete, bland hvars
prydnader utmärker sig Upplands vapen, anbragt på alla fyra sidorna af
tornets nedersta krans. Nedanför bröstbilden läses: frans gustaf oscar,
sveriges och norges arfprins, hertig af upland. minnesgärden egnad
sån g ar fursten, tondiktaren, konstbeskyddaren, af k. musikaliska
akademien och tonkonstens vänner. Själfva bysten, modellerad af C. E.
Sjöstrand, utmärker sig genom stor likhet, i synnerhet hvad ansiktets öfre
del beträffar.
Vid invigningen uppstämde Andra lifgardets musikkår en festmarsch
af O****, hvarefter en kör af mansröster afsjöng för högtiden författade
sånger af J. L. Höijer och C. O. Wijkander. Akademiens preses frih.
E. G. v. Rosén höll invigningstalet.
Denna minnesvård höjer sig nu — yttrade han — i samma undersköna
natur, där den hädangångnes vagga stod, ’i rosens doft, i blomsterlundens gömma,
där friden bor emellan berg och dal’; i en omgifning, som genom sin fägring, sitt
ostörda lugn, sommarens grönska och himmelsklara böljan, i hvilken svanen speglar
sina snöhvita vingar, påminner om den förevigades sköna lefnad och hans uppflykt
till ljusets hemland. Denna af kärlek och saknad helgade minnesvård skall nu
afslöjas för våra blickar, att fägna oss, våra efterkommande och ännu ofödda
släkten såsom en bild af sängens genius, konsternas skyddsvärn, konungahusets
och folkets oförgätlige älskling.»
Hagaparken lär denna afton hafva inneslutit en tredjedel af
Stockholms befolkning. På enskild persons bekostnad utdelades ett af H.
Bjursten författadt poem.
I tidskr. Nu för 1871 — alltså nära 20 år efter prins Gustafs död
-läses nedanstående af E. W. Lindblad, författade dikt, hvilken ur
biografisk synpunkt, såsom poetisk karakteristik, torde vara den bästa, som
blifvit skrifven till Prins Gustafs minne:
Ej stormen ensam är en makt. Förgäfves
Han ropar ut sig själf som envåldskung.
Väl hafvets bröst i våldsam oro häfves
Och ekar skälfva som den späda ljung,
När i sin vrede han går öfver jorden;
Men ej är han den ende starke vorden.
En makt är ock den ljumma västanfläkten,
Som ilar mildt, se’n stormens fasa flytt,
Till sina vänner utaf blomstersläkten
Och kysser lutad blomma, tills på nytt
Hon slår sitt öga upp, det barnsligt klara,
Och gläds åt stilla luft och lyktad fara.
Det är det godas makt. Igenom världen
Hon går som sommarvärmen i en dal.
Hon läker såren af de hvassa svärden,
Hon hör hvar suck utaf det stumma kval.
Låt tusen makter uppstå än och falla,
Hon ensam dock skall öfverlefva alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
