Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan Eugenie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsessan eugenie
27=5
skyddsvänligt syfte och innehållande bidrag af flera författare och
författarinnor.
Ett särskildt intresse erbjuda hennes skrifter på det religiösa
området, då hon behandlar ämnen, som beröra det andliga lifvets
erfarenheter, strider och löften. I dithörande frågor älskade hon också mest
att fördjupa sig:
Himlen hon närmade sig, ju mer hon lefde på jorden,
Hon sin umgängelse där fann under vakor och bön.
Därifrån kom den hugsvalelsens kraft, som hon skänkt åt så många,
Själf utaf plågorna böjd, hvilka ej släppte sitt rof.
Mästarn hon följt till förklaringens berg, till det signade Tabor,
Hört den gudomliges röst klinga ur purprade skyn.
Än i det timligas band hon skådat Guds härlighets under,
Höjd öfver jordiskt begär, stark i sin lågande tro.1
För att gifva en inblick i hennes
själslif meddela vi följande, ur
offentliggjorda bref m. fi. arbeten2 hämtade
strödda tankar, hvilka synas oss bäst
karakterisera hennes törstande ande
och upphöjda sinne:
»Äro vi nu ense därom att Gud och
ingen annan skapat det lilla ting, som
kallas människohjärtat, så måste vi ock
erkänna, att Gud har full rätt till detsamma.
Och liksom uret lätt kommer i olag, om
icke urmakaren får se om det, så gå våra
hjärtan icke rätt, hvarken mitt eller edert,
om ej Gud dagligen får taga hand om
det.»
»Finge blommorna ej växelvis köld
och värme, regn och solsken, så kunde
de ej lefva. På samma sätt är det med
oss människor. När Gud skickar oss
pröfningar, så sker det, emedan han vill
behålla våra hjärtan vid lif, och vårt rätta lif, det är ju att lefva i och för
Gud.»
»Vi vilja dagligen gemensamt tacka Herren, att vi hafva en lefvande
Frälsare, med hvilken vi stå i personlig lifsgemenskap, så att från honom, som är
de sinas hjärta och lif, tillflödar oss, genom dessa underbara andekanaler, evig
lifskraft, som låter vår själ lefva med Gud. Därför sträcker sig ock vår ande
1 F. Tammelin: Eugenia, i Sånger och bilder (1892).
2 Kalendern Korsblomman 1890.
Prinsessan Eugenie (1876).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
