- Project Runeberg -  Ätten Bernadotte : biografiska anteckningar /
280

(1893) [MARC] Author: Johannes Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins August, hertig af Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280 august, hertig af dalarne

Hans böjelse låg icke åt det offentliga, och han trädde föga utom den
krets, som inneslöt honom med de sina.

Med afseende på begåfning och kunskaper var han sina bröder
underlägsen, men han hade med dem gemensamt det goda hjärtat och det
folkvänliga lynnet. Sin egen förmåga uppskattade han ringa, kanske alltför
ringa. Han utvecklade mycken värma och oförtrutenhet i angelägenheter,
som intresserade honom. Bland annat fungerade han som ordförande i
den nybildade föreningen för frivillig sjukvård i fält och visade stort nit
för ambulansväsendet, hvilket han under sin vistelse i Tyskland och
Schweiz lär sorgfälligt hafva studerat. Intresserad var han äfven för
brandväsendet i hufvudstaden och omhuldade särskildt den nybildade
brandkåren, hvilken han på egen bekostnad försåg med en mängd materiel
och modeller.

För sitt vänliga, godmodiga, trofasta och i hög grad anspråkslösa
väsen var han värderad och afhållen af dem, som kände honom. Hans
mest framträdande karaktersdrag voro människovänlighet och ödmjukhet.

I följande sorgekväde har F. Hedberg tecknat den varmhjärtade
dalahertigen:

Prins August.

Sjung ej om fursten •— så man till mig sade —
Han vägde ej så tungt på dagens våg!
Men sjung om mannen, han, som vänner hade
Och lika enkel mötte hög och låg.
Res ej för kungasonen ärestoder,
De fröjdade i lifvet ej hans själ;
Men säg ett varmt och säg ett godt farväl
Åt bittert saknad make, son och broder.

Ty blygsamt mätte han sitt eget värde,
Och därför skymdes han på lifvets torg;
Ej höga tankar om sin vikt han närde,
För det han fostrats i en kungaborg.
Nej, helst han höll sig uti skuggan sluten
Och vann hvad mången ej i prakt och glans:
Ett trofast hjärta, som var ensamt hans,
En fridfull lott, i hemmet stilla njuten.

Men gällde det att lindra nödens smärta
Och torka sorgens bittra tårar af,
Då klappade så stort hans varma hjärta,
Och han var furste åter, när han gaf,
Men lika enkelt, lika tyst det skedde,
Som om det gällt att skyla bort ett fel,
Och vid den hulpna nödens skådespel
Var alltid hjälparen den aldrig sedde.

Dom öfver dödan ej blott häfden skrifver,
Och litet nog den säger vid hans bår;
Men spörj hans närmaste, och domen blifver,
Att hjärtats värma, som till hjärtat går,
Den ägde han iångt mer än furstedater,
Än andens rikedom, som blixtar ger,
Och månne icke den betyder mer
I lifvets strid än några stora dater?

Ty stå på höjden uti solljus dager,
Vid tronens sida, svept uti dess prakt,
Se storhet locka, frestande och fager,
Och dock ha öga för det lillas makt,
Det är en gåfva, sällspord nog bland mången,
Som har hans ställning uti lifvet fått,
Och där den finns som här i rikligt mått,
Är den ej värd att prisas utaf sången?

Och nu farväl vi kungasonen säga,
Lungt hvile han i fosterlandets jord,
Ty hjärtan såsom hans än värde äga
För alla öppna sinnen i vår Nord.
Fast ryktets skri ej vid hans bår sig höja
Och inga riken skakas vid hans fall,
Med tacksamhetens tysta tårar skall
Helt visst den tyste i sin graf sig nöja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:53:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajbernadot/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free