Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tes plötsligt inom henne. Hon omgaf v. Steuch
med små tjenster, små uppmärksamheter, som alla
flöto ur samma rena och ädla källa. Hon var
osökt till hands när han var upplagd att tala, hon
kände i luften när han ville vara ensam, och hon
respekterade hans saulsstunder.
Allt detta var ännu icke kärlek, det var ännu
endast nya känslor, nya tankar, som började draga
sin slöja öfver det förgångna, öfver barnets, den
unga flickans drömmar, med bud om nya världar, nya
vårar och en ny färgskimrande morgonväkt, med
doft af vårblom och fågelsång. Men hvad det
icke var, hade det kunnat blifva. Det hade kunnat
blifva en stark och trofast kärlekskänsla, icke
minst hos honom, en känsla, som en gång skulle
kunnat bära dem genom lifvets bränningar, om
icke han, som så ofta förut, brutalt gripit tag i och
brutit sig in i de gryende känslornas värld, drifvit
dem i lidelsernas hetta att skjuta upp och växa
till med onaturlig fart.
Angenämt berörd, ja rörd af så mycken takt-
full medkänsla, lät han sig utan vidare ryckas
med, och en vemodigt ljum och solig höstdag, sedan
han bränt upp sina „souvenirer“, tagit afsked af
sina drömmar, äregirigheten, det sista minnet af
sin ungdom, sedan han klart och tydligt gjort
upp med sitt förgångna och känt att han brunnit
ut, att för honom intet annat återstod än att lefva
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
