Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterbrädan, gick till den dörr, bakom hvilken den
lilla låg död, kysste dörren, — och medan heta tårar
föllo ned öfver hennes bleka kinder, hviskade hon
sakta gång på gång: „förlåt mig lilla Maju,
förlåt mig!“ Hon fäste så de gröna kvistarna,
glädjens och sorgens symboler, i dörrlåset och föll
gråtande och snyftande ned på knä vid den stängda
dörren. Väl en timme låg hon där vid tröskeln
till den lillas dödsrum och gjorde upp med sitt
samvete och sin Gud räkningen för allt hvad hon
brutit och försummat gentemot sitt barn.
Omsider reste hon sig upp torkade sina tårar
och bad än engång sitt „förlåt oss våra skulder“.
Då hörde hon ett sakta buller bakom sig, såg
sig om och märkte att mannen vaknat. Sakta och
med blid stämma hviskade hon: „såsom ock vi
förlåta dem oss skyldiga äro“. Med detta farväl gick
fru Martha tyst, helt tyst, ut ur sitt hus, och for
först till prestgården efter sin gosse och sedan ut, dit
ut mot blånande fjärran, ut till hafvet, för att med
den sista ångaren som besökte skärgården fara till
närmaste stad, där lille Karl skulle börja sin skola.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
