Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaggor, nedlagt dem som frön hos sina växande
söner. Hvad stora män sagt stort och fritt, hvad de
ärft af andens g&fvor, det kommer från deras
mödrar. Jag kände Martha v. Steuch ren då hon
var ett barn, jag har följt henne under ett långt
lif. . . — det är dock en djup sanning, att kvinnan i
högst ringa grad äger formbildningens,
gestaltgifvandets gåfva. Karl har gått in i hennes drömmars värld,
han har tagit fasta på alla hennes strålande bilder
på gyllene och azur grund, han har gifvit dem form
och färg och gifvit dem åter åt sitt land. Och att
det är så, det vet jag, ty hvad han gjort bäst och
störst, det har jag för tiotal år hört talas om, ja delvis
sett i just detta hem. Och detta att vara mor,
om ock en fattig mor, och dock gifva sitt barn en
rik arfvedel — det är den enda verkliga och viktiga
kvinnosak jag erkänner. Vid sidan af den
betyder det föga eller intet, om fröken den eller den
förtjänar femtio eller hundra mark i månaden. —
Att äfven i de sämsta förhållanden ha varit den
bästa möjliga mor, se där er kallelse och ert lifs mål!“
Det blef tyst. Enhvar försjönk i sina
drömmar. Så grep Holm ordet på nytt: — Seså mina
unga vänner, nu gå vi till kyrkogården! — och
de gingo för att lägga en krans af brustna
hjärtan och gyllne penséer på Martha v. Steuchs graf.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
