Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalken såriga händer fatta en sten af elfva
skålpunds vikt, lyfta den, svänga den, väta den
— det sistnämda underläts dock ofta nog —
be-stryka den med murbruk i ena ändan och sedan
placera den i kopp- eller löpskikt, i vinkel, våg
och lod, är ingen barnlek; i synnerhet då detta
arbete skall utföras på en sviktande ställning, så
bräcklig som möjligt, tjugo till fyratio fot öfver
marken, och vanligen i en omgifning af hvita,
upphettade, starkt reflekterande murar. Man måste
vara herre öfver både vilja, senor och nerver för
att stå bi. Och dock, så snart det var fråga om
betingsarbete, var hvar och en färdig att till det
yttersta spänna sina krafter.
Det gälde också kampen för lifvet, för
tillvaron. Enhvar hade det klart för sig, att han
under den korta nordiska sommaren måste samla ihop
det kapital, hvaraf han skulle lefva under större
delen af vintern; enhvar visste, att med all flit och
energi kunde det dock gå för muraren som det
gick för syrsan i fabeln, i fall arbetet tog slut,
i fall sjukdom eller olycksfall inträffade, i fall
sommaren blef mycket regnig. Ty fördelades den
rundliga arbetsvinsten på dagarna i året, blef det
dock icke mera än högst 2 till 3 kronor per dag
att lefva af. För den, som hade hustru och
måhända, som ett par bland arbetarne, sex barn, var
lifvet surt nog, och huru han än ansträngde sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
