Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historia om en prest, emottogs den med skratt och
löje, blandad med en medlidsam, halft vemodig och
ursäktande anmärkning om personen i fråga. Detta
medlidande, denna ursäkt fanns icke alls, när det
gälde hvilken annan samhällsklass som helst,
enkannerligen polisen och alt som därtill hörde; den
fruktades, som barnet fruktar busen, och hatades
således äfven. Orsaken angafs vara den, att
arbetaren icke behandlades af polisen med samma
billighetskänsla som öfverklassen. Uppstod någon
„harmoni“, d. ä. förargelse, mankemang eller
skandal med polisen, tystades saken ned, då den
felande hörde till öfverklassen, medan arbetarens
namn och yrke utan vidare gafs till pris åt
skandalen.
Bland arbetare hade, himlen vete hvarför,
skräddame minsta prestige. Timmermännen, som
kallades „hackspettar“ likasom på Scholanders tid,
ansågos för lägre tjenande bröder. Ett värkligt
skällsord var ordet „bonde“. Sedan vid
förekommande behof hela det svenska språkets välförsedda
lager af krafttillmälen blifvit förbrukadt, var och
blef „bonde“ slutklämmen, utöfver hvilken intet
mera gafs. — I jämförelse med bonden var man
dock en hufvudstadsbo, en konstförfaren man, en
yrkesidkare, på det näst högsta trappsteget till
herremannaklassen, ett trappsteg, som mer än en
af ens gelikar öfverskridit. Likasom denna högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
