Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bohvetegröten, och så — julbrasan. Stor som
Sanct Johannes’ eld värmde och lyste den från
spiseln, lyste i hvar vrå af den nyskurade stugan,
glänste igen som kornblixtar från de kring
väggarna till helgen uppsatta donen, yxor och såg,
bössa och bila. Uppe på spiseln stod spinnrocken,
där måste den stå mellan jul och nyår orörd, ty
eljes spann den olycka i huset. I taket bade
barnen hängt en „krona“, konstrikt arbetad af
halm, färgade perlor, röda band och allsköns
lysande grannlåt. Halmen på golfvet knastrade
under fotterna på en, när bänkar och stolar drogos
till brasan. Kring den flockades ungdomen, medan
far satt uppe vid bordet och bläddrade i den stora
uppsvullna psalmboken för att få rätt på den gamla
julpsalmen. Och när den var afsjungen, togo andra
visor vid. Man sjöng „visor tryckta i år“ sådana
de sjungits i generationer, gamla kärlekssånger från
seklets midt, sånger, som ursprungligen upprunnit i
trubadurernas land, man gissade gåtor och lekte lekar
— tills husmodern påminte om att aftonvarden
väntade. Efter den följde åter psalmsång och så
var hvilans tid inne. Ty julmorgonen måste man
vara tidigt på benen. Redan klockan tre om natten
selades hästarne på och med klingande bjällror
och blanka selar bar det af öfver frusna sjöar och
genom snötyngda skogar till kyrkan. Orren, som
somnat under snöig gran, och ulfven, som tjöt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
