Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strand hade ett Janushufvud — och ett mycket
lurfvigt till ändå! På förmiddagen satt han arg
och kort om näsan i sitt verk. Gud nåde den,
som där bröt mot former och formulär och som obe-
vandrad i författningarnes mångfald framställde
obe-höriga önskningsmål, kanske klander! För den var
han Janushufvudet under krigstid! På
eftermiddagen i Bacchi helgedom vändes Janushufvudet
om. De skarpa vecken smulto samman, de bistra
dragen veknade upp. Lika ordkarg som vanligt,
men mera fridfärdig och tam, satt han bland
bröderna, visade Janushufvudet under fredstid och
bjöd till att vara torrolig.
Det var för denna sistnämda egenskap han
var känd i kotteriet. Torroligheten var hans spe-
cialitet. Ehuru hans esprit aldrig lyft sig i
aristo-fanisk yra öfver den vanligaste vitz, hade han
dock, tack vare några lyckade uttryck och sin
förmåga att tiga, fått namnet att vara „en satans
rolig karl“. Eljes visste man om honom icke
mycket, utom att han hatade präster, särskildt
vinkelpredikanter, med en intensitet, som lät ana att
han personligen haft något obytt med det svarta
gardet.
För öfrigt hörde det till kotteriets oskrifna
lagar, till de bjudande plikterna i dess kodex, som
till och med nykomlingen genom intuitionens makt
genast uppfattade, att „privataffärer“, så hette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
