Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan han emottagit telegrammet, vändt det
på alla sidor, kvitterat det, sökt en plats för
sin hatt, jämkat om sin stol, bestält en „araknid“,
kort sagdt visat den största möjliga grad af
kallblodig likgiltighet för saken i fråga, öppnade
han omsider papperet och läste hvad det innehöll.
Öfver det runda, röda Janusanletet gick ett
drag först af förvåning, så af belåtenhet, sist af
triumf. Ingen hade kunnat tro att i dessa drag,
så grofva som en skulptörs första utkast, så osköna
och uttryckslösa, så mycket lif skulle kunna
återspeglas.
— Nå, hvad är det om? frågade kamraterna.
Kamrern sköt telegrammet till sin närmaste
granne, en mager man med långa whiskers. Denne
läste: Befordrad till öfverste, kommer hem till
påsken, tar in hos dig.
August Strand.
— Hvem är August Strand, hvem är öfverste
Strand, frågade kamraten, är det bror din?
Strand rörde måhända litet ifrigare än vanligt
om sin toddy, tog sig en klunk och sade generad,
med en tillsats af en portion stolthet, som gaf det
hela en oemotståndligt komisk värkan: August
Strand, jo det är min pojke det.
— Din pojke, ljöd det under skratt. Hvad i
h —e, har du en son, som är öfverste till på köpet?
— Din pojke! när tusan har du fått den? Hurtt
gammal är han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
