Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slog han käppen i kalkstensskifvan. Om hon
sen skulle fä veta, hvarför han lämnat August
ensam,—vid denna tanke stannade han tvärt i
trappan utanför tamburdörren, — hvad skulle han då
säga. Kamrern tykte sig se hennes resoluta min
af orubblig säkerhet och andelig själfbelåtenhet.
Kanske skulle hon ingenting säga, endast se på honom
med denna min, som hon lagt sig till efter sin mor,
denna förtviflade min af kristligt tålamod och
andelig högfärd. Nej, han höll inte ut med att se
henne så. Bättre då, om hon brusade ut och
triumferande sade, att det var hans verk, hans eget
verk, hans skuld, hvarför hade han sändt bort
honom, hvarför? I detsamma öppnades en dörr
där inne, någon gick genom tamburen, en klagande
mångstämmig psalmsång bredde sig ut i trappan.
Nej, — kamrern vände hastigt om, — de där tonerna
ha plågat mig för länge och för mycket under min
lefnad för att jag skulle härda ut med deml Och
kamrer Strand gick åter ned för trappan, snabbare
än han gått uppåt. När han gick ut mellan
granarna och kände doften af barr och kåda, tycktes det
honom, som om han burit inom sig till grafven
något, som oåterkalleligen och för alltid dött inom
honom, något, som icke skulle vakna med nya vårar
till nytt lif. Han hade under de sista veckorna
närt drömmar och förhoppningar, som hörde
längesedan flydda tider till; han hade vågat hoppas att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
