Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt*, sade hon. Jag hälsade vänligt på den gamla
kvinnan, beställde ett rum för mig, lade några goda
ord för uslingen, som ännu skälfde af skräck.
Frun, en varmhjärtad medelålders kvinna, hos
hvil-ken jag bott i flere år, gick in på att behålla
honom ett par dagar. Vet ni hvem flyktingen var?
Jo, just herr Jean Bonhomme de Chauvin af den
urgamla adeliga ätten Chauvin, caput för alla de
berömda Chauvinister som under sin vapensköld
bära den stolta devisen Fluctuat nec mergitur.
Var detta Chauvin, han som suttit vid
ministerbordet, han som tillrådt äfventyret i Mexico,
han som gaf kejsaren det lättiärdiga svaret
„att han med lätt hjärta förklarade kriget mot
Preussen“, han som på kejsarens iråga om armén
var färdig svarade „Ers Majestät, där felas icke
en knapp i den franska armén"? Chauvin, son
skränade sitt „å Berlin“ mera triumferande än
någon — här satt han nu uppe hos mig i den lilla
vindskammaren.
Hans mod var borta, hans lefnadslust var
bruten, hans glada tillförsikt och opportunistiska
nonchalans hade kommit till korta. Och därute
jagade patrullerna, snokade poliserna efter honom,
och pöbeln röt, „å la lanterne Chauvin! å bas
Chauvin! Vår olyckas upphofsman, Frankrikes
sönderstyckare“. Den stackars mannen hörde
förbannelserna rulla öfver sitt hufvud, hörde jämmern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
