Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nabam komma „instickande“ på helgdagarna med
gåfyor af mat, kläder och penningar.
Så förflöt lifvet här som ett urverk,
regelbundet, tyst, utan att dess safter ödslades bort, utan
att de sista krafterna tömdes. Var det då under
att den flämtande lifslågan här tog upp sig igen.
Sextioåringen, som trälat, kanske svultit, som trott
sig stappla vid grafvens rand, tog upp sig här
igen, såg sin eftersommar, såg år efter år förgå.
Den ena kosthållaren efter den andra drog bort
med sina hopsparade medel, den ena föreståndaren
efter den andra tröttnade på att gräla med
myndigheterna om förbättringar, men hjonen gingo kvar, hade
det varmt, mådde i den förpestade atmosfären „som
gammalt folk mår“ och lefde som „vått brinner“, men
lefde ändå. Icke ens de smittosamma sjukdomarna
togo på denna de gamlas talang. Tyfus, koppor och
andra härjande krämpor, allt hade de haft någon
gång i sitt lif; nu voro de oantastliga; alla de
svaga hade dukat under i lifvets strid, endast denna
elitkår hade stått uti den hårda kampen. Andra
vapen måste mordengeln tillgripa mot dessa sega lif.
När fattighusinspektionen var slut, utmynnade
alla yttranden, allt meningsutbyte, i de
fruktansvärda orden: „duger inte> kommunen behöfver en
ny, rationellt ordnad och välskött fattiggård på
landet“. Detta dunderslag väckte oaktadt alla
kostnader, som voro en följd däraf, bestämdt icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
