Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då köket — som här var fallet—låg i andra ändan af
gården hvad ville man göra? Gå dit den, som
riskerade det! „Ordning skall det vara“, hette det där, och
så fick man gå igen samma väg man kommit, men
utan kaffe. — Ack, lifvet förlorade sin enda krydda,
kaffet, och sitt enda behag, friheten! Och hvad
arbetet och stöket, hvad år och mödor, sjukdom
och plåga, tyfus, koppor, lunginflammation och hvad
de allt heta, dessa menniskomas plågoris och befriare,
irke fått bugt med, det fick ordningen. Kär lifvet
iike mer har något behag, har det äfven mist
en stor del af sin motståndskraft. Stukade Af
det myckna nya, af snyggheten och ordningen, lade
sig de engång så uthålliga och sega gamla på sitt
yttersta och föllo af som löfven om hösten. Och
klart var att af den gamla stammen snart nog
ingen enda skulle finnas kvar.
Vår ingeniör hade gripit verket an med ärlig
vilja, han hade velat slå ett stort slag för
humanitet, för menniskovärde och menniskorätt — och
han kände att han icke lyckats. Han hade lärt
sig att hvarje lidande är individuellt, att en hvar
måste själf tömma sin smärtas kalk. Olyckan beror
mindre af yttre omständigheter än af inre
själstillstånd. Förnöjsamhet, om ock i ett fattighus, är
lycka. Han kände huru litet vi i det hela kunna
göra för hvarandra, han insåg att man endast varsamt
får gripa in i sina medmenniskors angelägenheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
