Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de allvarliga, mörka ögonen, drog djupt efter
andan. — Hanna, jag är glad, att han, den siste
af vår släkt, är borta från krigsskådeplatsen.
Att kalla honom hem midt under brinnande
tÄlt-tåg det förbjöd mig min stolthet, men nu . . .
och den gamles ögon fuktades.
— Du har då i alla fall saknat honom, far.
— Om jag saknat honom? Och där lyste
något i senatorns ögon, som han icke var mån
om att visa för världen, icke ens för fröken Hanna.
Men se där, där ha vi Magnus Jakob.
Upprörd ilade fröken Hanna ut genom
salongs dörren, i detsamma som prosten Magnus
Jakob Welenius, senatorns skol-, gymnasist-,
studentkamrat och gamle vän, trädde in genom
tamburdörren.
Den inträdande var en kraftig sjuttio-åring
med ett rundt, slätrakadt och fetlagdt ansikte.
— G-odafton, godafton, i denna signade
vårkväll. Jag har sått kornet i dag.
— Nej, se på dig, du har raskat på.
Borde ha gjort detsamma, men min Johansson, ja
det där vet du alt. Men välkommen, välkommen,
gamle kamrat. Nu skall du få höra nyheter —
och senatorn hvisslade — fina nyheter.
— Jaså, är det den där stora nyheten bror
lofvade uppenbara för mig denna vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
