Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten suckade i sin tur. — Du var för
sträng med honom. Han var alltid en vek
natur, bråddes på mor sin. Jag sade dig
mångfaldiga gånger: far varliga med pojken. Sådana
drömmare och fantaster som han måste man
behandla med mycken varsamhet.
Baronen blickade dystert ned framför sig.
Detta var hans lifs bittraste minne, hans största
sorg. Hans ende son hade så långt han mindes
varit kall, sluten, inbunden mot honom, medan
han mot alla andra visade ett öppet, tillgängligt
sinne.
Gamle baron hade stält stora fordringar
på sig själf, men också på sin omgifning.
Därtill gick han, utom mot dottern Hanna, tämligen
bröstgänges tillväga, så i det offentliga lifvet
som i hemmet. Det var under sådana
förhållanden gifvet, att fordringarna på sonen icke skulle
blifva små, och det sätt, på hvilket han ville
drifva igenom dem, var icke det blidaste. Han
hade skrämt sin son, redan då denne var ett barn.
Som yngling åter hyste sonen en respekt för
fadern, som gränsade till fruktan. Mest för att
blifva fri och oberoende af dessa sin faders
stränga fordringar hade Erik sökt inträde i
kadett-kåren. Innan han fick tillåtelse därtill, hade dock
många och ifriga debatter stått mellan far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
