Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i närheten och en motståndare bör icke få se
hästen förrän på sadelplatsen.
— Jag känner edra kapplöpningslagar och.
bruk och er vidskepelse, som ni för öfrigt
inplan-tat i den stackars Petroff; han vågar inte ens
kalla hästarna vid namn i dag — retades
furstinnan, gick in i spiltan och rykte själf af täcket.
Archer var ond, svor sitt goddam och bet
ihop tänderna, så att de seniga käkarna svälde.
Almandine var en häst af så underbart röd
färg, att den med rätta bar sitt namn efter den
orientaliska ädelstenen. Den var af finaste
engelska ras, hade ett synnerligt bredt bröst, fin
rak hals och ett par stora milda, utstående ögon.
Den såg med ett uttryck af rörande hängifvenhet
på sin härskarinna. Fröken Horn kyste dess nos,
fin och len som ett barns hull, medan furstinnan
klappade den magra seniga länden.
I detsamma kom lille Novosiltzoff fram.
— Nå, Archer, sade han hetsigt, hölj genast
öfver hästen, hvad är det för nya moder . . .
— Ja ers nåde, men furstinnan!
— Det är mitt fel, jag ville visa vår gäst
Almandine.
— Jag ber om ursäkt, jag såg icke
damerna; tillåter furstinnan, att jag bjuder Almandine
en flaska champagne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
