Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar, som dock icke runno ned, och hans läppar
skälfde.
— Furstinna, det är nedrigt, oanständigt,
det är himmelsskriande!
— Hvad då, hvad då?
— Att banans direktion icke bättre sköter
om sitt! Ack furstinna, ack Helena Nikolajewna,
guldfuxen är död, död för mina ögon. Den tog
det sista hindret, ni vet, det där Djäfvulshindret,
glänsande i ett språng som aldrig förr, och just
när den sätter sin fot med hvarje sena spänd,
hvarje muskel sträkt, ned på marken, finnes där
en sten, en kullersten, rund, inte större än så
här, där, just där trampar den, dess hof, dess
vackra fina hof splittras som glas, den faller ned,
de andra susa förbi mig som fåglar för stormen!
Fältskären, sjuksoldater springa fram från
dungen med sin bår, jag var uppe, förrän de hunno
fram, men guldfuxen visade ett blodigt ben utan
hof. Dess ögon, dess ögon, jag glömmer dem
aldrig! I detsamma böjer sig veterinären ned, i
ett ögonblick ser han, att guldfuxen är förlorad.
En hvit rök, ett skott, han jagar en kula genom
hufvudet på den. Ack, det sista jag såg var ett
par slocknande ögon, en blodröd tunga och hvit
fradga som flöt i sanden! Och i öfvermåttet af
sin smärta kastade sig den stackars gossen häjd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
