Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löst i halmen. — Låt mig vara, låt mig vara, är
alt hvad man får honom att säga.
— Kom, sade Hom bestämdt — låt honom
vara i fred, hans sorg är helig. M:r Archer var
god och bestyr om, att löjtnanten får ett glas
konjak och vatten.
Hanna Hom var utom sig, gripen till den
grad att hon nödvändigt ville fara hem.
— Nå, men tag då först afsked af våra nya
— han sökte ordet vänner. Men Helena
Niko-lajewna och hennes tant hade aflägsnat sig.
— Nej, jag vill inte nu se någon, det är
förskräckligt det här. Jag borde aldrig ha varit
med om sådant djurplågeri. Följ mig till vagnen,
jag far genast hem.
— Jag får väl lof att komma med då, men
var nu förnuftig.
— Nej, blif du här, jag mår icke riktigt
väl, åskluften trycker mig. Där återstod intet
att göra. Erik kände sin syster; när hon ville
något, ville det riktigt, var det bäst att gifva efter.
Horn följde henne till vagnen, bad kusken köra
fröken hem och vände åter till
kapplöpnings-platsen.
Guldfuxens öde rörde alla som närmare voro
förbundna med sportintressena. Men största
delen af den talrika publiken viste icke hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
